Ofrivilligt avbrott
Först vill ajg börja med att säga en sak angående mitt sätt att skriva, då jag fått höra att jag är elak mot tjocka/kurviga/kraftig/BiB osv. Jag kanske låter grov i mina ordval, men jag står för vartenda ord jag säger. Jag tvivlar inte på att det finns människor som tycker att tjocka kan vara lika eller mer attraktiva än smalare, men jag tycker inte det personligen! Då det är min blogg så är det mina åsikter som ska fram,och jag tycker att det är finare och hälsosammare att vara smalare, och det är det som till slut fått mig att inse att jag behandlat mig själv så fel under flera års tid. Jag har aldrig känt att jag varit värd något positivt eftersom jag känt mig fet och ful jämt, därför har jag inte sett någon anledning till varför jag ska förändra mig, för jag förtjänar inte att ngt bra händer mig. Men efter en omvärdering har jag insett att det är eakt tvärtom. Jag förtjänar att må bra, jag förtjänar att kunna handla i samma butiker som andra utan att behöva gå till den undangömda tjockisavdelningen, jag förtjänar att kunna gå ut och äta med vänner och inte känna att folk dömer mig om jag tar något annat än en sallad och vatten! Och framförallt, jag förtjänar att vara frisk och trivas med mig själv. Därför ska dessa kilon bort nu!
Jag förstår precis vad du menar. Visst handlar allt om att acceptera sig själv, men jag Vet att jag aldrig komma kunna älska mig själv På Riktigt Fullt Ut om jag är såhär tjock som jag är nu. Jag trivs inte i mig själv alls. Någon gång kan jag tycka att min kropp ser bra ut, men det är om jag har något snyggt plagg som döljer magen och som sagt, har kläder. Aldrig någonsin kan jag ställa mig framför spegeln Naken och känna att jag trivs med mig själv, jag känner mig bara så ful och fet och äcklig. Och så går det ut över min sambo också för att jag är så rädd att han en dag ska inse och fråga sig själv varför han har valt att spendera sina dagar och sitt liv med ett fetto. Sen kommer jag aldrig kunna leva ett helt normalt liv om jag fortsätter vara fet. Jag kommer aldrig kunna handla kläder normalt, kommer aldrig kunna äta normalt bland folk, kommer aldrig ifrån folks blickar och tankar om mig, kommer aldrig orka springa till bussen eller tåget eller något annat utan att döö...
